Det handlar så mycket om inställning..

Igår var en riktigt dålig dag. En dag som visserligen började bra, men sedan gick på tok, humöret sjönk i sank och som körsbäret på moset började jag känna mig förkyld. Till slut gav jag upp. Konstaterade att måndagen blev inget bra. MEN, bestämde samtidigt att tisdag ska bli så mycket bättre. Från att jag slår upp ögonen tills jag sluter dem på kvällen. Och just det att jag dels tillät mig att ha en dålig dag, samt att jag bestämt att idag blir bättre gjorde banne mig slutet på måndagen såväl som den hittills upplevda delen av tisdagen så mycket bättre.

Det handlar så mycket om inställning..

Någon gång kommer jag att skriva en bok.

Jag älskar att skriva.

Tydligt framgår det i mina jobbmail, när det under ett par dagar har varit lite färre sådana. Fingrarna flyger fram över tangenterna, ord läggs till ord, rad till rad. Och plötsligt är där ett mail som är ... alldeles för långt och omöjligt. Sudda, sudda, sudda tills det är kort och koncist, och en smula mer, tja framkomligt för läsaren.

Så någon gång kommer jag att skriva en bok. Men inte än, inte nu. Fram till den dagen kommer överlämnar jag det stora "författandet" till min bror.

Och jag, jag skriver mail. Och blogginlägg.

Nämen, hoppsan!

Vad hände här?? Detta var kanske inte tanken när jag seglade ner framför datorn för en halvtimme sen.. Men insikt om att skriv-, tja vi kan kalla det - genen, började locka gjorde att jag slog till. Och nu sitter jag här och fingrarna flyger fram över tangentbordet, och detta känns hur bra som helst.

Inget är beständigt, och löften jag inte vet om jag kan hålla ger jag sällan. Vi får se helt enkelt.

//kay

Herregud! Käre barn! och... Galet!

Jag har haltat omkring här hela morgonen och växlat mellan mina uttryck för att beskriva gårdagskvällen. Och däremellan slagit mig för pannan och brustit ut i gapskratt. Vad hände?? 

Joo, en smålänning och jag i förening blir visst en smula galet. Kristallklart är det inte, men jag minns en hel del schlager, synkoper, vild dans. Och vodka.. Hm..

28 års leverne är visst ingen garanti. Men herregud, käre barn och alltihop - galet kul jag hade! :D

Nu ska jag samla ihop mig och mitt huvud och bege mig mot brunch med familjen - härligt!!

---

Förresten, här kommer ett bloggtips. Kloka saker skriver hon, vackra bilder fotograferar hon. Gillas skarpt.


I've been to the dentist a thousand times, so I know the drill..

littlekay är ett stort fan av ordvitsar.. (Kan ni vilken låt och artist?)

Idag är en soft dag - jobbar 10-18 bara - yeah! Tanken är att jag därefter ska snöra på mig löparskorna och ta en runda. Jag börjar bli en smula stressad nu liksom - 2½ månad kvar... (Därför hoppas vi på att det ska sluta regna/snöa/slaska..)

För andra dagen är jag fast i mitt ekorrhjul av Pra-zi-kvan-tel. Detta ord som snurrar i min skalle och som ibland likt en tvångstanke tvingar mig att säga det högt. Min chef skrattade högt åt mig, men uttryckte samtidigt igenkännande. (Bara ännu ett bevis på hur lika vi är jag och mina kollegor, även kring våra galenskaper. Diskussionerna vi hade före öppning i höstas, kring vikt av toalettborstens såväl som kaffekoppens utseende, gav tidigt tecken på denna slående likhet mellan oss fyra..)

---

Godmorgon!!


GP - in my heart...


Första uppslaget - "Svenskt kött" - påtalande av hur bra svenska djur har det (Och då bortser vi alltså från plågarna, som begår brottsliga handlingar! De utgör inte majoritet på något sätt och vis!) jämfört med övriga europa/världen. Och påtalandes att bra djurhållning kostar - låt det kosta!

Åh, bonddottern i mig jublar!

---

Och egentligen kanske inte GP ska få cred för det, snarare organisationen bakom annonsen. Men äsch, GP har tillräckligt många outtalade pluspoäng hos mig ändå så de får banne mig en del av kakan även denna morgon.

---

Godmorgon!

okej, nu är det mycket..


littlekay känner sig som en marionett. en mosträvig marionett. det hade varit så lätt att följa snörernas rörelse.. men istället strävar hon i motsatt riktning. alldeles utan hjälp.

och dessutom är hon tröttare än hon borde vara. men ska ändå få på sig ett ansikte och ta sig mot sin 10-timamrs dag. men fasen, det har gått förr - kommer gå nu. och herregud, det är väl detta som är livet? och livet, vänner, det gillar vi.. :)

Puss!

(Och annars är det bara att le åt gårdagens kvalitetstid med en alldeles charmerade ung man - knappt 3 månader gammal - charmar vilken gammal moster som helst.. (och mamman är inte dum hon heller :) )

En smula illamående i magen...

...men härligt glad och nöjd med livet i övrigt!

Söndagmiddagen är över, gästerna hemgångna, halva disken avklarad, och sängen står där bäddad och redo. Jag är mättare än mättast i magen, men inte på livet.
Livet består av en massa perioder som avlöser varandra, och just nu är jag i en period av vilja att umgås, uppleva, göra - sällskapssjuk!! Jag mår bra, jag känner mig tillfreds med livet, men lever det med en hunger på nya saker, och en ork att skapa nya möjligheter! Inget varar för evigt, men jag jublar över att känna medvetenhet över att

Jag har det bra!

Och med dessa översvallande, klyschigt klämkäcka orden, hälsar jag tack och godnatt.


littlekay - is she back?

Ja, vi får väl se..

Men som jag påtalade för vännerna igår, som själva påtalade att jag borde börja blogga igen, har jag faktiskt oroats av att mina facebook-inlägg har visat tecken på att vilja bli längre än vad facebook-standard tillåter, och lösningen kanske alltså är - tadaa! - blogginlägg.

---

Bästa sättet att ladda inför jobb - anyday - är denna och lördagsjobb är verkligen inget undantag! Även om det finns en risk när man sätter på spotifylistan med det fantasiskt klämkäcka namnet Happy 2011 - svårt att slita sig..

---

Hemmet är i nästintill exemplarisk ordning - det är mycket nyttigt att låna ut lägenheten till familj på besök..

---

På återseende? Joo, tror jag nog..

Innebörden av TV-tittande en lördagseftermiddag

Tydligen är det bara sjuka singlar som tittar på TV en lördagseftermiddag. Enligt TV4 i alla fall...

För reklampauserna är späckade av reklamsnuttar kring bästa sättet att bota halsbränna, bli av med nästäppan, var man träffar sin livspartner, etc etc...

Men för mig, som den apotekare jag är, konstaterar jag, om inte mer, att detta är vansinnigt nyttigt för mitt arbete. ÄNTLIGEN förstår jag vad vilsna kunder à la "jag kan bota mig själv efter att ha sett på TV-reklamen" faktiskt dillar om.

Haha, underbart roande!

Bekräftelse...

Hade M&K här på middag igår. Julinspirerad middag. Vilket innebar:

- Glögg (Dufvenkroks starkvinsglögg - mycket bättre än Blossas!) med Serranoknyten med Stilton och Sharonfrukt.

- Lammgryta kryddad med kanel, stjärnanis mm, och dressade haricotverter och rostat vörtbröd till.

- Citrussallad (Har gått och blitt en fena på att filea citrusfrukter - jaa, vågar faktiskt skryta med det - jag är grym!) marinerad i rom och grand marnier.

- Kaffe och (självklart!) den traditionella jul-chokladasken Paradis..

Och inte minst celebert sällskap. "Alldeles för länge sen", som vi enades om. Vilket innebar en genomgång om vad som hänt sen sist. Efter att snabbt redogjort för mina två senaste månader möts jag av en smula höjda ögonbryn samt: "Du har haft fullt upp.." Och det kändes så härligt - bekräftelse. Missförstå mig inte, jag beklagar mig inte det allra minsta - det mesta har dessutom varit av positiv karaktär. (Och det finns så många som har det galet mycket mer omvälvande än jag, gosh..) Men att möta bekräftelse, att få en smula tillåtelse att vara lite trött, lite omskakad liksom, att inte känna att man gett de där planerade 150 procenten på sitt nya jobb, att..tja, att någon bara ser. Tacksamhet.. Lättnad.. Vänner alltså.. :)



"Hemma på min gata, i sta'n, där bor det en man..."

I hörnet ett kvarter bort bor en antikvitetshandlare. Jag passerar där varje dag till och från jobbet. Jag hyser den största respekt för denne man (som faktiskt gjort sig både ett namn och ett ansikte i branschen) och jag är övertygad om hans professionalism såväl som hans säkerligen djupgående kunskaper. Men när det kommer till nutida inredning brister det..

Jag har reflekterat över det förut men denna höst har han på något sätt nått nya höjder. Jag vill inte sätta min näsa i vädret men funderar ändock på att kliva in genom dörren och hinta om att girlanger med såväl orange plastpumpor som illgrönt metallicglänsande julkulor verkligen inte gör sig särskilt bra jämte antika soppterriner, gedigna byråar eller vad det månde vara.

---

Utsikten från mitt fönster är storslagen. Tänk er snötäckta grenar och Lisebergs konstnärligt upplysta park. Och över allt ett stilla snöfall. Jaa, storslaget..

---

Godmorgon!

På en armlängds avstånd..

Det är MYCKET mobiltelefon dessa dagar...
De stunder jag inte kan ha den max 1 m ifrån mig, blir det täta turer för att kolla så jag inte missat något.
Inatt vaknade jag till, konstaterade att fasen, det var bara en dröm, men var,i ett anfall av plötslig insikt att det kanske var en sann dröm, ändå tvungen att tända lampan och undersöka min inkorg - inget...

---

När vi nu talar om telefoner.. Sedan i somras har jag i perioder om nån vecka i taget försökt få tag i och få bokat en besökstid men alldeles utan resultat. Igår var andra dagen i den senaste perioden. Och när de då plötsligt svarar, fick jag under någon sekund fullkomlig tunghäfta! "Öh, jaa, hallå? Alltså..."

---

Dessutom fick jag igårkväll konstatera att jag hade glömt schemat på jobbet och således inte visste när jag började idag. Lösningen skulle få bli att jag fick infinna mig tidigt på jobbet in case of, och om detta var någon timme för tidigt hade jag inte direkt suttit sysslolös. Men av en händelse ringde chefen och frågade om jag kunde öppna. Saker löser sig ibland på de mest magiska sätt..

---

Godmorgon världen!

Passioner, passioner..

Jag satt och åt frukost, bläddrandes i mina recepttidningar, konstaterade "business as usual", och tänkte att banne mig har inte hela denna höst gått i receptletandets tecken?! Det började inför min födelsedag - tema "Svart och orange". nej, jag jobbar inte Halloween men ägnar mig gärna passionerat åt teman, och vad kan vara mer lämpligt att ordna mingel party med snittar i dessa för årstiden mycket lämpliga färger.

Därefter var det födelsedagsmiddag för familjen. Tema trerätters men med möjlighet att förbereda eftersom jag har en förkärlek att ställa till med kalas dagar då jag jobbar. Men detta löstes med taleggiosnittar, italiensk köttgryta med polenta, och kladdig, mastig chokladtårta. (Enda missen var att mängden borde ha dubblerats - hur kunde jag missa att det var min familj som skulle komma - hallå! Min familj! Vi jobbar mycket när vi är på kalas! Jaja, otränad var jag väl..)

Och därefter - glöggmingel! Med jul-recepttidningar! *Lycka!!* Tema snittar, naturligtvis - traditionellt, men med nytänkande touch - salt blandat med sött, och därtill försök att skapa passande miljö - jag gick i spinn!!

Och nu då? Jo, nu dammsugs tidingarna i jakt på recept till utlovad julinspirerad middag till M&K nästa vecka. Parallellt med - självklart! - nya recept till julbordet. Mitt bidrag brukar vara, utöver kakbuffén, försök att locka falleniusarna in på nya gröna spår jämte julskinkan. Har lyckats bra de senaste åren, men utmaningen blir att fortsätta få deras godkännande kommentarer samtidigt som rätterna byts ut och förnyas.

----

Vad är det med min passion för mat i allmänhet, recept i synnerhet?

Som liten var jag en riktig bokmal - jag hade med mig en bok vart jag än gick. Och jag skapade ofta frustration hos min far eftersom jag med en bok framför ögonen, antingen inte hörde när han ropade alternativt svarade på hans frågor, utan ett uns medvetande om vad jag sa.. Hur som helst minns jag min sorgsna frustration när jag fick konstatera att jag aldrig skulle hinna läsa allt jag ville läsa, om jag så ägnade varje vaken minut åt det.
Så här, knappa 20 år senare, känner jag igen en del av den frustrationen när jag tvingas konstatera att jag aldrig kommer hinna laga alla de recept jag drömmande plöjer mig igenom..

löjligt labila littlekay...

Jag förbannar Peter och hans OD-kompanjoner!

Jag är redan innan, tja, låt oss kalla det "känslomässigt påverkad", och så kommer de och sjunger rakt in i hjärteroten, rent förbannat vackert! Så nu sitter jag här, med min kaffekopp, mina julrecept-samlingar, och fäller liksom en liten tår - inte av sorg, inte av glädje, utan helt enkelt orsakat av detta och detta, för att inte tala om detta. Galet, littlekay, galet...

Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag har vänner som bjuder med mig på pubquiz, vilket ger mig en anledning att avvika inom en halvtimme. (Och passar på att meddela er följande, hört över ett glas vin - "Du verkar ha riktigt fina vänner.." Jojo, så är det, och jag är så grymt tacksam!!)

---

Och nu snöar det också!! Ett fint, stilla snöfall...

Nä, jag dör alltså.

RSS 2.0