Dessa tider - Väntans tider?

Jobben landar framför mina vänners fötter, och jag blir så otroligt glad för deras skull!!! Senaste i skaran är lilla F, med jobb i bästa staden - grattis i kubik!!!

Parallellt går jag själv och funderar över framtiden. Försöker fatta egna beslut och inväntar andras. Ekorrhjulet går emellanåt i spinn och oron griper tag. Men det är då som familjens raka kommentarer kommer flygandes som på silverbrickor.
Mammas respons på yngsta dotterns ekorrhjuls-resonemang bestrides med förnuftiga motargument kryddat med "Trams" och "Men Karin...". Kort och Gott!
Pappa lägger fram att "annars finns det hus att måla här mot kost och logi" och slår med det även han huvudet på spiken. Med en dubbelexamen kanske man inte drömmer om att försörja sig på att måla hus, men ångest över framtiden är fullkomligt onödig när man inte lider risk att drabbas av bostadslöshet och svältgränser.


Därför gillar vi SATS; Del 1


I Malmö hävdade de att jag kunde betala en liten summa pengar mot att de uppgraderade mitt kort i två veckor, så att det skulle gälla även i Göteborg. Det gick problemfritt i fredags, det gick problemfritt i måndags. Men så idag hävdade de att det inte går att göra det för sådana korta perioder. Men jag har ju kunnat träna två gånger redan? Men tydligen var mitt kort bara registrerat dessa två tillfällen, jag hade aldrig blivit inloggad. Men...?! Varpå de sa med den största självklarhet, utan tillstymmelse till genomborrande blick à la "tror du att du kan lura oss, lilla gumman..." Men detta löser vi självklart, har de sagt detta till dig låter vi dig naturligtvis träna här den tiden du har blivit lovad.

Vänlighet och lite fjäsk - ja tack, så länge det innefattar mig.

 

---

 

Nu väntar sallad och ett glas vin hemma hos mams - underbart! Men förvarnar mamma, mitt bidrag till kvällens samtalsämne kommer stavas: Jag får pani-i-i-i-i-i-i-ik!!!


Likt en överjäst bulle...

...svingade undertecknad sina ben över sängkanten. En söndagsbrunch på Incontro är ett hårt jobb - men någon måste göra det.

Men genomförs den i sådant superlativ-istiskt fantastiskt sällskap som igår är det något jag gärna gör om!

M messade och ansåg att vi skulle ses en timme före brunchen - Vi har ju alltid så mycket att prata om! Sagt och gjort, vilket var tur eftersom fem timmar tydligen inte räcker till. Styrax efter att vi hade skilts åt dyker där upp det ena efter det andra som vi ju måste avhandla också. En dejt till i veckan är således planerad.

Gårdagen var annars ganska pigg tack vare hyffsat tidig hemgång i lördags natt. Kvart över två tog nämligen farmor ett bestämt tag i sin rullator och begav sig hemåt. Pga hunger likt en varg och Red-Bull blev det dcok sedvanlig timme i soffan framför SATC, så att "tidig läggdags" - kanske inte så mycket...

Men vad gör det när söndagens sällskap innebär en gigantisk energikick - dessa härliga vänner; tacksamhet, tacksamhet... (och ödmjukhet; i massor - vad fasen har jag gjort för att förtjäna?)




"Ur led är tiden..."

Klockan där uppe på väggen snabbar sig, och har så alltid gjort. Jag vande mig vid det, lät det inte störa mig, men när man numera bara är på tillfälligt besök blir jag förvirrad, fullkomligt tidsförvirrad...

 

---


...ur led är livet.

 

Jag tycker inte om mitt Malmö-jag. Jag är trött på att vara trött. Tröttheten förlamar mig, ökar mitt behov av ensamhet och gör mig bara asocial, grinig, tyst - usch... Jag känner mig såsom "two-faced", och undrar om man uppfattar mitt beteende likt spelandes ett spel? Men jag försäkrar, det är jag hela vägen, och jag försöker sätta mitt utvilade, välmående jag i främsta rummet, och är medeveten om att jag inte alltid lyckas. 
Två dagar av extra sömn, ledighet, ensamtid har dock förenklat - läget är skiftat.

                    

                                            
  
                                 


Snuvad på konfekten...

littlekay upplever i skrivande stund det i-landsproblematiska i att ha hittat en låt we like för att dock upptäcka att resten av låtarna med samma upphovsmän inte riktigt håller måttet - sorgligt...

Morning!

Restaurang Tigris på Övre Husargatan kan rekommenderas. Smakmässigt. Men servicen var det kanske lite mindre proffsstämning över. Men med trevligt bordssällskap blev stämningen på topp. Jag och Jo hamnade i sällskap med 3 för oss helt okända fd arbetskamrater till fö'lsebarnet. Vi anade nog både jag och Jo en viss åldersskillnad och plötsligt kröp det fram "våra barn...". Men när svaret på frågor kring nämnda barns ålder bl.a. blev "19 år" satte jag nästan rödvinet i halsen. Tusan bananer vad jag älskar när man har härligt kul över dessa åldersbarriärer, som jag alltid förespråkar bör överbryggas i största möjliga mån.

Strax ska jag iväg och testa SATS à la Göteborg, samt svänga in och se apotekare Jo in action. Resten av dagen består av småplock och inga särskilda planer, och tror banne mig att vi behåller den sådan.

A day like everyone else...

A day like anyone else? My God, no! :)

Ligga och dra sig, morgonkaffet i älskade "First Lady"-muggen, mitt fina, fina rosa badrum, promenad med Jo, kloka, härliga Jo, lång, nästan för lång, shopping på Ica Focus (ja, shopping - man handlar inte där man shoppar - tro att det är saknat...), lunch framför gammal version av Mordet på Orientexpressen, en powernap på det och nu lufsar vi runt i underkläder, en mugg kaffe och planerar vara färdig och fixad lagom till en martini i gott sällskap, som får inleda kvällen.

 

Kan ni gissa vad som kommer nu?

 

---

 

Göteborg - In my heart, in my soul...

 

---

 

Självdistans, självironi... :)


Vill ni veta nå't...

Nu har jag så ont i huvudet att jag känner mig smått illamående...

---

Dottern i mig skäms över mitt uttalande - jag har en mor med migränproblem.

Farmaceuten i mig skakar på huvudet och suckar djupt över min fåniga anti-tabletter-envishet.

Hypokondrikern i mig jagar upp sig och upprepar hetsigt egenvårdsguidernas skrämselpropaganda.

---

Förnuftet i mig säger: Gå och lägg dig din dummer!


Detta underbara väder...

Solen skiner ute idag, och vårkänslorna spritter...

Men littlekay är lika glad över de senaste dagarnas regn, fukt och samtidig (hyffsad i alla fall) värme.

Mina händer mår fantastiskt, naglarna ska vi inte tala om - ja, överlag är huden inte lika torr, fnasig och eländig!

Underbart!

Flitens Lampa Lyser...


...över Cementgatan 32 denna söndag. Undertecknad och F upplever sig nog båda vara bra mycket piggare än igår, och har således bestämt sig för att göra något vettigt av denna söndag. I varsin del av huset har de låtit de senaste timmarna ägnas åt egenstudier av allt ifrån Akne till Ögonbesvär. Under förmiddagarna var suckarna djupa, samtidigt som F dock slog huvudet på spiken när hon försökte peppa sig genom att utbrista i ett " Man blir ju iaf allmänbildad..." Och littlekay har aldrig tackat nej till lite allmänbildning så med detta mantra upprepande för sig själv har hon nu tagit sig igenom materialet, från A till Ö. Men syret är på upphällningen, ryggen stel, och kroppen skriker efter en bättre arbetsställning. Så på med skorna, i med Energy och ut och iväg på promenad.

---

"Vad klämkäck och hurtig man kan vara då..." (Självdistans, självdistans...:)

skoj på Koi...


Förstår ni?
Koi - tydligen "the place to be" om fredag- och lördagkvällarna i Malmö (om man är apotekare) - littlekay körde en ordvits.

Och det finns fascinerande mycket danskar i den här sta'n.

Och undertecknad är trött (mormor är ovan vid att vara uppe i 24 timmar) och tänker inte ha ett dugg dåligt samvete över att dagen har och kommer fortsätta att tillbringas med satc-maraton.





RSS 2.0