littlekay

På annandag jul är det fem år sedan Tsunamin. GP ägnar idag flera uppslag åt intervjuer med överlevande såväl som med andra som på något sätt engagerades i katastrofen och i den sorg som följde.

En av dessa är kyrkoherde Leif Dahlin, som i sitt arbete som präst fick möta människor som drabbats. Han berättar:

"Jag har också insett hur starka människor kan vara, hur de engagerar sig och ställer upp när det verkligen behövs. Jag kommer ihåg en familj som inte ville åka hem för att ett av deras barn saknades. Då fick en släkting till familjen betald semester i en månad för att åka ner och leta efter barnet så att de andra familjemedlemmarna kunde åka hem."

Och jag fäller en tår där jag sitter med min kaffemugg, en tår av glädje över människors frikostighet. Och jag kan bara hoppas att frikostigheten finns där även när katastrofen inte är världsomfattande, och hett nyhetsstoff, utan att den finns där även när den ensamma människans katastrof är ett faktum.

---

Godmorgon mina vänner!